Dykning med bläckfiskar i Taganga utan dykcert och rånförsök under löptur

Uppdaterat: för 2 timmar sedan
Den Karibiska kusten här i Colombia är NICE! Vi har här ett par dagar och testat på dykning i Taganga. Syrran har dock inget dykcert. Hon har aldrig ens provat att andas under vatten förr.
MÖJLIGHET ATT DYKA UTAN DYKCERT
Tack vare ett dyk som kallas Discovering Scuba kunde hon följa med ändå och känna på hur det är att dyka. De visade en liten instruktionsfilm, gjorde de lite övningar under ytan vid strandkanten och sedan var hon klar för att dyka. Hur bra som helst, för då kunde vi dyka tillsammans!
Sikten var inte den bästa, men det var fint ändå. Vi såg några coola bläckfiskar och en lionfish bland annat. På andra dyket vet jag inte riktigt vad som hände, jag andades upp min luft för fort. Efter halva dyket borde jag ha gått upp, men min guide tyckte vi kunde köra på lite längre. Efter att vi kollat luften ett antal gånger så började jag få svårt att andas. Luften stod på noll. Men det var ingen idé att få panik. Jag fick byta till guidens extra regulator och sedan åkte vi upp till ytan. Det gick hur smidigt som helst. Att jag ens kom ihåg hur man gjorde, det var ju väldigt länge sedan jag övade på det i och med min dykkurs i Thailand. Det var kul att få dyka igen!
2 Fun dives | 130 000 COP | 390 kr |*
Discovering Scuba (utan dykcertifikat) | 190 000 COP | 570 kr |*
*priser 2014

FÖRSTA (OCH ENDA) RÅNFÖRSÖKET – PÅ LÖPRUNDAN
Första rånförsöket har drabbat oss så här in i mitten på resan. Men det blev inte så farligt som tur var. Vi gick upp klockan 6 på morgonen för en löptur (det är för varmt för att springa på andra tider). Vi hade blivit rekommenderade att springa uppför en väg som gick från Taganga till Santa Marta. På den vägen sprang vi förbi ett gäng pojkar. De var inte gamla, men tydligen tillräckligt gamla för att kunna råna någon.
Vi var väl medvetna om att vi var lite korkade som sprang den vägen så tidigt på morgonen. Därför hade vi ingenting av värde med oss. Jag hade inte en tanke på att de där små killarna skulle kunna vara farliga. De bytte sida av vägen när de såg oss komma, Christine sprang igenom gänget utan problem och jag sprang efter. En av killarna grabbade tag i mig, hoppade på mig och höll om mig. Jag fortsatte springa och han släppte taget efter en kort stund. En motorcykel kom och ”räddade oss” och sjasade bort pojkarna. Mannen på motorcykeln sa åt oss att ta oss därifrån och han följde oss tillbaka genom grabbgänget. Även om vi inte hade några värdesaker på oss eller några pengar kanske killarna hade kunnat skada oss på något sätt, jag vet inte. Vi tackade mannen på motorcykeln och det känns som att vi har skyddsänglar i varje hörn på den här resan!











Kommentarer